Hårdkörning i Vuokatti

Hårdkörning i Vuokatti

Nu har jag kommit hem från IF Åsarna ski teams första gemensamma träningsläger. Lägret var i Vuokatti och med på lägret var juniorer och seniorer från från både IK Kronan och SK Åsen. För de yngsta var det första gången i Vuokatti. Jag har varit här många gånger. Speciellt under tiden i Juniorlandslaget blev det många långa läger här. Jag behöver bara köra in på parkeringen så väcks gamla minnen till liv. Utan att överdriva har jag säkert totalt spenderat ett år av mitt liv på läger här. Det är väl investerad tid eftersom här finns allt som kräv för ett bra träningsläger. Skidtunnel, rullskidbana, vandringsled, slalombackar och rullskidbacken upp till toppen av Vuokatinvaara.

Som vanligt är det mycket internationellt ute på träningsspåret och i matsalen. Sydkoreaner, japaner och svenskar, dock inga ryssar den här gången. Jag tror att det beror det ekonomiska läget i Ryssland och den svaga rubeln. Det har helt enkelt blivit för dyrt att åka utomlands på läger. Maten här är inte den bästa. Vi har fått karelsk stek i olika varianter två gånger om dagen i fem dagar. Gott en gång men enformigt i längden!

Lägret avslutades egentligen redan i söndags men jag och pappa stannade i två dagar till. Han lär inte ha haft pappaledigt när jag var nyfödd så han tar det nu istället… Föret i tunneln är ofta tungt, mjukt och söndertrampat men inte den här gången. Därför har jag inkasserat många skidkilometer, totalt 125 km på fyra pass. Dessutom har det blivit två intervallpass upp till toppen av Vuokatinvaara. Skate i lördags och klassiskt i måndags, båda gångerna 6 gånger upp till toppen. Under skatepasset kände jag mig lite seg och gick ganska tom på slutet och orkade därför inte hålla upp farten på den sista intervallen. Alla intervaller gick ändå under 8 min. Det klassiska passet gick mycket bättre och känslan var bra hela tiden. Farten ökade hela tiden och sista intervallen gick till och med under 7 min. Efter intervallerna i måndags blev det 40 km på rullskidbanan. Sista passet var 50 km parstakning. Jag kan konstatera att pappa fortfarande håller måttet, efter att han hängt med under nästan alla träningar under lägret. Nu är jag ganska trött och det blir ett par dagar med lätt träning innan jag kör igång igen.