Förra veckan spenderades i St.Moritz i Schweiz. Huvudmålet med resan var att delta i Engadin Skimarathon som är ett 42 km långlopp. Startplats i loppet hade jag fått i julklapp av Annika. Samtidigt passade vi på att ta en liten semester. Därför kom vi några dagar före loppet och tränade på spåren runt St.Moritz, några dagar. Eftersom St.Moritz ligger på ca 1800 m höjd så passade det också bra att komma några dagar på förhand för att hinna anpassa sig till höjden.
Engadin skimaraton var ett mycket välorganiserat och fint lopp. Total deltog över 14 000 personer och allt flöt på förvånansvärt bra trots att det var så mycket folk på samma plats. Vi tog bussen till starten i Maloja. Det fanns ingen möjlighet att ha uppvärmningsskidor med och det gick inte heller att testa skidorna på morgonen. Därför blev det löpning som uppvärmning. Det vart trångt i starten trots att jag fick starta längst fram med nummer 56, hela tiden fick man kämpa för att inte ge sin plats till någon annan. Jag hängde med i tätklungan till 15 km. Där började jag tappa placeringar i nerförsbacke, glidet var inte det bästa eftersom jag hade valt fel skidpar. Det blev våtare före än jag trodde och dessutom hade jag inte testat skidorna innan. Trots problemet med glidet är jag ganska nöjd med loppet. Jag slutade på en 91:a plats i det hårda startfältet, kroppen kändes pigg hela loppet också. Dessutom var det riktigt roligt. Mycket folk längs banan, bra stämning och fin natur. Engadin skimarathon kommer jag definitivt att åka igen!
Hemresan blev lite problematisk. Allt gick bra tills vi skulle landa i Kronoby. Vi var redan på väg när planet lyfte igen. Efter en lång tystnad fick vi höra att snö på landningsbanan gjorde att vi inte kunde landa. Istället fortsatte planet till Kemi där vi väntade till kl 5 på morgonen. Då flyg planet tillbaka till Kronoby men kunde inte landa då heller. Istället landade vi i Vasa och fick ta buss. Invecklat men vi kom hem igen i alla fall.
