På snö i Ramsau

I fredags kom jag hem från ett tolv dagars höghöjdsläger i Ramsau am Dachstein i Österrike. Med på lägret fanns åtta skidåkare från FSS. Det hände mycket mera på lägret än vad som ryms i ett enda blogginlägg. På hösten är Ramsu kanske det populäraste träningsstället i världen på för både skidskyttar och skidåkare. Inte alls konstigt med tanke på vilka träningsförhållanden orten har att erbjuda. Vi bodde i Ramsu byn på ca 1200 m ö.h. På förmiddagarna åkte vi skidor på Dachstein glaciären på 2700 m ö.h. Eftermiddagspassen bestod av barmarksträning nere i dalgången. Eftersom lägret var så kort ger det ingen egentlig höghöjdseffekt i form av förhöjda blodvärden. För det skulle det krävas minst tre veckor i höjden och ett boende på högre höjd. Istället var vi ute efter skidåkning på snö, långa uppförsbackar och en paus rån det otrevliga höstvädret hemma i Finland.

Ramsau innebär alltid många risker. En vis man har sagt att den första gallringen inför vinter sker under det här lägret. Många skidåkare tror att de är världsstjärnor när till kommer till Ramsau och tränar sedan därefter. När de kommer hem är de totalt överbelastade lagom till vintern. Jag har själv definitivt gjort det misstaget flera gånger, men inte i år (tror jag).  Skidåkning i tung terräng och ofta i tungt före på 2700m ö.h är inget att leka med. Dessutom kan eftermiddagspassen bli mycket belastande på grund av den tunga terrängen. Därför gäller det att hålla farten nere och att inte alltid träna lika långa pass som hemma. Under de första dagarna kunde jag redan i hissen på väg upp känna hur plusen rusade. När jag sen spände fast bindningarna var plusen som den ibland är på träning hemma. Ute på spåret åkte kände jag mig som ett rundningsmärke när alla åkte förbi. Efter några dagar började det gå att hålla samma tempo som del flesta andra.

Gröbming 2014
Löpning utanför Gröbning

Noterat på lägret:

–          Träningsfarten på glaciären är bestäms av hur långt österut man bor. Norrmännen tränar långsammast medan ryssarna håller högst tempo.

–           Justina Kovaltjuks fart på Glaciären imponerar!

–          Intressant att bo på samma Hotell som långloppslaget team coop. Långloppsåkare stakar mycket, väldigt mycket! Långlopp är en helt annan idrott.

–          Det finns lika många vägar till framgång som det finns idrottare. Det verkar som om alla skidåkare som jag sett träna har lite olika upplägg.

Vy rån liftstationen
Vy från liftstationen

–          Glaciären smälter! Den verkar vara mindre än för sju år sedan när jag var där på mitt förta läger. Kanske det bara är en inbillning.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.