La Transjurasienne
Nu har jag kommit hem från vintern tredje långlopp utomlands. I söndags deltog jag i La Transjurasienne som är Frankrikes största långlopp. Om jag tolkade anmälningslistan rätt så deltog ca 4000 personer i helgens tävlingar. Klassiskt på lördag och skate på söndag. Jag deltog i söndagens 68 km skatelopp som var helgens huvudtävling och som även hörde till FIS Worldloppet cup. Loppet gick i Jurabergen. Det var alltså inte alperna och både terrängen och förhållandena var helt annorlunda än alperna. Jurabergen är ett högland i sydöstra Frankrike och västra Schweiz där man åker skidor på ca 900-1200m höjd. Alltså inte hög höjd som i alperna. Landskapet bestod av skogsklädda kullar och åkrar, det såg nästan ut som Skandinavien. Jag skulle rekommendera loppet för de som är intresserade av att testa ett nytt lopp. Tyvärr var inte vädret det bästa i år men i fina förhållanden är säkert både skate och det klassiska loppet en bra upplevelse för alla.
Under helgen samarbetade jag med SAS pro team. Jag bodde tillsammans med dem och fick hjälp med både vallning och dricka under loppet. Det var värdefullt. Hade varit svårt att fixa allt själv på en helt obekant plats där jag varken kan språket eller något annat.
Jag reste till Frankrike på fredag morgon. Flyg till Geneve, tåg till Nyon och där blev jag upphämtad av franska vallaren Pierre som var anlitad av SAS pro team. Vi åkte till hotellet i Premanin. Pierre visade mig runt och berättade att området är högkvarteret för fransk längdskidåkning. Det är tydligen hit man kommer på läger eller om man vill skaffa sig en tränarutbildning för skidåkning. I anslutning till hotellet fanns testlabb för konditionstester och till och med ett kylutrymme för att testa skidskyttegevär i kalla förhållanden. Resten av fredagen använde vi till att besikta banan. Vi körde runt med bil och inspekterade olika parti av den 68 km långa banan. Under lördagen tränade jag lätt och vilade inget annat fanns på programmet.
På söndag var det dags för tävling. Prognosen lovade hård vind och regn i slutet av loppet. Det var till och med tal om att loppet skulle ställas in på grund av vinden. Vi testade skidor på väg till starten. Det var skarpa och isiga spår, jag valde ett par jag trodde skulle fungera över hela bana. I starten var det trångt men jag kom iväg bra. Höll mig i täten i 7 km till första drickalangningen och platsen där vi hade reservstavar. Direkt sparkade en person mig på i staven som gick av. Inte bra. Jag fick åka flera kilometer med en stav. När jag väl fick en ny stav var den fel längd. Detta gjorde att ryggen började krampa senare under loppet. Dessutom valde jag fel skidpar och hade inte det bästa glidet. Det blev trots det en 38:e plats. I mål var jag frustrerad men jag insåg också att jag inte kan skylla ifrån mig. Det är trots allt en del av spelet att hålla stavarna hela och att välja rätt skidor. Bara att ta lärdom och göra rätt nästa gång. Jag är ändå glad att jag deltog i loppet. Det gav många värdefulla erfarenheter som kommer att vara till nytta i framtiden.