Skadinaviska cupen i Vuokatti gick inte som planerat. Fredagens 15 km klassiskt var ett av de sämsta loppen jag gjort. Redan från början kände jag att inget stämde. Kroppen kändes sliten och det gick bara sämre och sämre. Jag hade svårt att hitta flyt i det besvärliga föret och jag fick därför inte skidorna att fästa i uppförsbackarna. Den sega känslan satt fortfarande kavar på lördagens sprint. 15 km skate på söndag var ett fall framåt men ändå långt ifrån ett lopp som jag är nöjd med.
Formen har varit bra i november och efter ett en lyckad träningsperiod i Äkäslompolo hade jag förväntat mig ett lyckat tävlingsveckoslut. Nu det att försöka lista ut vad som gått fel och ta lärdom av misstaget. Kanske det blev för mycket träning i Äkäslomopolo ändå…. Nu blickar jag alla fall framåt. Säsongen har knapp börjat och det finns många tävlingar kvar. Nästa vecka ska jag på FIS tävlingar i Ristijärvi och då vill jag ha revansch!
Norge dominerar i skidvärden just nu och märktes även i Vuokatti. På fredag var det till exempel 25 norrmän bland de 30 bästa. Det verkar finnas hur många duktiga norrmän som helst. Orsakerna är säkert många men jag tror att deras framgång helt enkelt beror på att de tränar bättre i bättre förhållanden. Det är dessutom är det möjligt för flera att satsa fullt på skidåkning i Norge. Kanske man borde ta och flytta till Norge. Det skulle i alla fall vara intressant att träna där en tid och se vad de gör.