Tankarna under en 5-mil

Tankarna under en 5-mil

Nu är tävlingssäsongen avslutad för denna vinter. FM 50 km igår var vinterns sista tävling och samtidigt årets huvudmål för mig. Jag tänkte skriva ett lite annorlunda blogginlägg om loppet.

Ett 50 km lopp med intervallstart är en riktig kamp mot sig själv. Man hinner tänka mycket. Både positivt och negativ. Hela tiden dyker det upp negativa tankar som man får tysta ner och istället vända till något positivt. De här tankarna brottades jag med under loppet igår:

Start. 3 2 1 iväg! Då är man igång, det här ska bli kul. Känner efter om skidorna fungerar. Kanske lite för mycket fäste? Nej det kommer att behövas mycket fäste idag och glidet verkar vara bra nerför.

1km. Första mellantiden. Hyvä Eerikki, 39:e plats 16s efter ropar Ilkka Jarva. Jag tänker direkt, oj det var inte bra. Men inget avgörs efter 1 km, jag hinner ännu. De andra har säkert börjat för hårt...

4 km. Åker förbi skidåkare som har hunnit ett varv längre. De går i uppförsbackarna! Hmm, Borde jag också gå och spara krafter? Nej! Jag är pigg, de är trötta, jag kommer att vinna dem idag!

6 km. Mellantid 2. 14:e plats bra början ropar Rolle. Bra, nu plockar jag placeringar!

7,5 km. Pappa ger dricka blandat med gel, såg till att dricka upp allt

10 km. Mellantid 3. 23:e plats! Va?! Tappat placeringar igen. Det här är inte bra, det start ju ännu 50 personer efter mig. Jag är ju säkert inte topp 50! Nu får jag öka!

14 km Fick en mellantid av Reijo Jylhä. Roligt att han ger mellantider till alla, inte bara landslaget. 25:e plats. Inte bra, jag som försökte öka. Snart vänder jag trenden....

15km. Det känns tungt i backarna. Fick gå precis som de jag åkte förbi på första varvet.

16 km. Jonnas Sarkkinen kom förbi jag hakade på. Yess nu fick jag en bra rygg. Nu vänder det!

18 km. Eerikki, 21:a plats! Nu vänder det. Om ja bara klarar av att plocka placeingar resten a loppet så är dagen räddad.

22 km. Ari Luusua och Anssi Pentsinen kör förbi. Jag hakar på i 1km. Farten är lite för hög men inte alls så farlig. Kanske det än min dag idag igen.

24 km. Bättre mellantidsrapporter igen. Det här kommer att lösa sig!

30 km. Fortfarande i rygg på Sarkkinen. Det går långsamt uppför. Håller mig bakom, känner mig inte alls pigg och dragvillig.

31 km. Sarkkinen avbryter! Nej!!! Nu får jag åka ensam, igen..

34 km. Nu är det kris. Huvudet vill benen lyder inte. 29:e vid senaste mellantidrapporteringen.

36 km. Gav upp det sista hoppet om ett bra lopp. Jag är långt efter och jag är helt slut men tänker, jag ska kämpa till mål oavsett hur det går.

40 km. Ska jag avbryta? Nej! Jag ger inte upp. Alla som avbryter vinner jag idag. Jag ska inte vara en av dem!

41 km. Fick koffeingel och sportdryck. Smakade vidrigt. Det måste göra mig pigg igen!

45 km. Nu går det långsamt! Jag går uppför. Huvudet säger spring. Benen lyder inte. Jag tänker i alla fall gå så snabbt som möjligt!

46 km. Iivo Niskanen bara blåser förbi. Vilken otrolig fart!

47 km. Inga stora backa kvar. Bara lätta parti. Nu ska jag spurta... Kroppen lyder inte.

49 km. 1 km till sen är det semester! Nu ska jag springa. Benen lyder inte

50 km. Gider in på upploppet. Spurtar. Placering i mål lite över 40. Det har gått långsamt sista varvet! Hur blev det så här. Nåja, jag kämpade så bra jag kunde.

Efter målgång var jag tom i huvudet. Besviken förstås men jag vet att ibland går det inte vägen. Så är det att vara idrottare. Motgångar kommer med jämna mellanrum. Nu är det bara att samla tankarna analysera läget och lära sig av misstagen.

Heikki Korpela tog en silvermedalj. Det gör mig glad. Jag gratulerade honom i målfållan och sa att han om någon är värd medaljen. Han har satsat allt på idrotten. Flyttat till Norge, tränat 1000 timmar. Inte jobbat och inte studerat. Nu fick han lön för mödan, silvermedalj i FM!